Fler bottenstockar och skott (hösten 2005)

Nu har det kommit upp lite fler skott. Här kan man också se bottenstocksmallarna tydligare.

Det är viktigt med god ventilation när man håller på att plasta och som ni ser så har vi en stor slang som blåser in friskluft under tiden vi plastar.

Nu börjar man kunna få en liten kännsla för hur båten kommer att se ut på insidan. pentryskottet är på plats, man kan se hur stor segelsuven kommer att bli och stick-kojen och förpiken känns som hur stor som helst. Ivarjefall om man jämför med min förra båt en Tetis.

Plastningen har påbörjats

Just under plastningen så blev det inga bilder tagna, det var lite stressigt första gången vi skulle göra det. Desttuom så har man stora gmmihandskar och gasmask på sig så att ta bilder just då är inte att tänka på. Så här fint blev det ivarjefall. Här håller jag på att skära rent kanten, detta skall göras efter att plasten har härdat en stund men ännu inte helt ha stelnat. På mittenbilden så kan man se mallarna för bottenstockarna genom dörhålet. De håller på att mätas in i våg och höjd och bredd och längd och alla mått, Man vill ju inte att golvet, eller skall man kanske skriva dukren, skall luta. Den understa bilden visar när bottenstockarna är på plats. Det gick inte riktigt lika fort i verkligheten. Men här är ivarjefall början till ett salongsgolv.

Huvudskottet på plats (hösten 2005)

Vilken tur, eller var det kanske lite skiklighet också, huvudskotet passar fint i skrovformen och dörrhålet kom på rät sida. Den översta bilden är sedd bakifrån och framåt man kan ana garderobsskottet genom dörrhålet. Den nedersta bilden är tagen från stäven, det som så småningom kommer att bli förpiken. När skottet nu är på plats och inmätt och justerat så spcklar man fast det först med en blandning av plast och krita. När skottet sedan sitter fast ordentligt så plastar man fast det med fyra lager 125 grams matta på båda sidor om skottet. Man sparar den sista metern för att skrovet skall kunna vara lite flexibelt när däcket skall lyftas på. Men det är en stund kvar tills däcket kommer på. Fler skott skall tillverkas och bottenstockarna skall sättas dit.

Tillverkning av huvudskott (hösten 2005)

Huvdskottet håller på att tillverkas av Mahognyplywood. Skottet mäter 3,18 meter och måste därför skarvas ihop. För att skarva så sågar man ett snitt längs med skivonra som skall skarvas ihop sedan tar man en tunn träbit och limmar fast i snittet. Bitarna sätts i press och får torka,s edn är det bara att lyfta det på plats och hoppas att man har lyckats med mallning av skrovformen.

Att göra båten liksidig (hösten 2005)

När skrovet är tomt så är det väldigt sladrigt och med hjälp av ett snöre spänt mitt i båten från stäv till akter så får man fram var båtens mitt är. När man vet detta så får man spänna ut skrovet med hjälp av träribbor så att det blir lika mycket båt på varje sida av av mitten. Dett är lite klurigt eftersom att jag själv måste stå i båten för att mäta. När jag mäter så tynger jag ned den ena sidan och måtten blir därmed inte helt rättvisa. Ribborna som sitter tvärs i båtten markerar också var huvdskotten senare skall plastas fast. När skotten är monterade så kommer skrovet att bli mycket stabilare, man kan säga att det är som skelettet i en kropp. Detta var ett roligt jobb, jag kunde börja fantisera om hur stor salongen skulle bli, vart toaleten skulle vara osv.

Jobbet börjar med slipning (Hösten 2005)

Här kan man se en bild tagen ungfär från mitten av båten mot aktern, jobbet går ut på att slipa bort en gammal seg belägning som har bildats på skrovets insida efter att legat ute i 18 år under bara en pressening. Detta var ett hemskt jobb! Alla som har slipat glasfiber någon gång förstår vad jag pratar om, här rör det sig om ca 35 kvadratmeter slipning med en liten vinkelslip och slipskiva med sandpapperslameller. Det var det mest effektiva att använda, jag försökte med slipskivan till slipen men den beckade igen, stålborstevarianten var för klen men sandpappret var suveränt. Det tog dock lite tid och mycket klia på kroppen för hur väl man än stänger in sig i kläder och mössa och mask så kryper glasfiberdammet in till kroppen ändå. Skönt att jag bara behövde göra detta jobb en gång.

Helbild på skönhten (sommaren 2005)

Så här ser hon ut från babords sida inte undra på att man blir förälskad. Men det är mycket jobb kvar att göra inann hon blir seglingsduglig skrovet är nämligen helt tomt, det finns ingenting där.

Mäktig syn (sommaren 2005)

Det är en mäktig kännsla att stå under en så stor båt som en OE36. Olle Ederleins vackraste båt har jag läst om i en artikel och jag håller med författaren hon är fantastiskt vacker. Vilka linjer vilka drag, det är så nackhåret ställer sig rakt upp. Till att börja med skulle vi lyfta av det löst liggande däcket och det var det vi skulle göra nu.

Kärlek vid första ögonkastet (sommaren 2005)

Jag var igentligen på jakt efter en måtor till min dåvarande båt när jag fick se en fantastiskt vacker stäv stick fram bakom Sven-Eriks båtlada. Samma stäv som syns till höger i bilden här ovan. Sven-Erik som också kallas för Pulsven var först lite avvaktande i att sälja det tomma skrovet till mig men efter att vi lärt känna varandra lite mer så kom vi överens. Jag skulle bygga skrovet med hjälp av Sven-Erik till dom svårare bitarna som jag inte själv kunde. Gjuta en blyköl på 2.6 ton, bygga roder med hjärtstock, tillverka och montera röstjärn och stagfäsen, hjälpa till att mäta uppskrovet så att det blir liksidigt, tillverka och montera huvudskott samt att lägga på däcket. Äventryet kunder börja! Vi började med att bogsera fram det fina skrovet som stått under en pressening i 18 år, det var en glädjens dag när drömmen började bli verklighet. Med ryggen mot kameran står min far och jag själv står böjd över draget till vagnen.

Så här fint kommer det att se ut när min båt är klar. Det är en inspiration att titta på denna bild när jag grubblar över alla de små och stora problem som jag måste lösa under vägen till färdig båt.